Epicuré - mer rave än Sonar

Efterlängtad återförening med LGB på Epicuré! Finns det något bättre sätt att glömma att halva bekantskapskretsen just nu dansar sig svettiga på Sonar? Nä, just det.

Så till min recension:

Det finns en bok, skriven av någon dansk, som går ut på att det är mycket lättare att kritisera än att hylla. Och det ska väl villigt erkännas att jag lider lite grann av den sjukan. Med detta sagt; maten på Epicuré var ingen höjdare.

Det började bra med schysst bröd ackompanjerad av en klassisk vinegrette på olivolja, balsamvinäger och peppar.

Till huvudrätt beställde jag Spaghetti Frutti di Mare som beskrevs som vitlöksfrästa skaldjur i vitt vin. Gott! med lite genuint italienskt såhär på kvällskvisten tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig!

Rätten bestod av spaghetti som antagligen var av märket Barilla och skaldjur som de måste ha plockat upp i kanalen eller jag vet inte var. Underutvecklade och små var de stackars små liven i alla fall. Lägg till detta mer eller mindre rå vitlök och någon liten grönsak som påminde om selleri. Inte värt sina 119 spänn!

Till maten drack jag husets vita i form av Hidden Rock, en Colombard Verdelho från Australien - ett vin som väl bäst kan beskrivas som halvtorrt, vilket är i sötaste laget om du frågar mig.

Till efterrätt blev det mentholcigg och en chokladtryffel som anpassats för folk som skyr mörk choklad. Ja, också när det var dags att betala blev det lite debacle kring notan.

Summa summarum, jag hade förväntat mig mer. Epicuré har korats till bästa uteservering 2006 och allt det där men det kan man liksom inte leva på. Maten (och servicen) måste också hålla måttet!

Men okej då, slut på klagandet. Det var ju trots allt trevligt sällskap som vanligt och bäst av allt: JAG FÅR ÅKA MED TILL LE CHÂTEU! JA!