Som min bordkamrat har nämnt i föregående granskning så åt hälften av deltagarna i La Grande Bouffe filorullen. Vilket antagligen inte kommer leda till så mycket variation i recensionerna.
Jag hade ansenliga förhoppningar på filorullen eftersom en annan god kumpan åt den i lördags och hennes superlativ haglade resten av aftonen. Men lite missnöjd blev jag nog. Det var rysligt gott men lite för mycket av det goda.
Jag gillade bulguren oerhört mycket som dom hade lagat tillsammans med rödbetor så de fick en fin röd rodnad.
Skurna äppelbitar fick en trevlig smak när den möttes med filorullen.
Chèvren stack inte ut så mycket som jag hade hoppats men passade bra till maten.
Uppassningen var helt ok av personalen, dom klagade inte när vi själva började möblera om deras fina dukning och utmanade deras kunskaper i att ta emot beställningar. Födan tog ca en halvtimme att få in efter det att vi beställt och ca en timme efter det att vi kom. Kunde ha gått lite fortare.
Chokladen vid betalning, stort plus.
Mat: 7/10
Öl 6/10
Pris 8/10
Service 7/10
La Grande Bouffe 10/10
Medel 7,6
fredag 12 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här var nästan lite läskigt ju. Brukar inte läsa den här bloggen men idag råkade jag hamna här. Jag åt också den där filo-rullen igår på Volym (ja, det skulle ha varit mer chevre).
Så hej.
Lite sent men här kommer ett litet omdöme: Efter en lång längtan var det så äntligen dags att premiärnärvara på Le Grand Bouffe i torsdags. Originellt nog åt jag Marulk men det var inte för att jag är förmer än någon annan utan bara för att jag är allergisk mot nötter vilket restaurangens snälla personal fyllt den berömda rullen med. Det är tråkigt att inte kunna äta nötter för folk säger att det är gott.
Jag är lite tveksam till Malmörestaurangerna fäbless för mos. Tempo, Metro och Caribe Creol har alla ganska mycket men ändå bra mos. Volym bjöd på riktigt härligt och fluffigt mos med en lätt vitlökssmak. Detta toppades av gyllene puylinser med citruskaraktär och så kronan på verket, den gyllenbrynta fisken. Jag är glad att Hälleflundran var slut för det är tuffare att berätta att man ätit Marulk. Marulk är en rätt ful fisk men oerhört välsmakande speciellt när man som Volyms matmor omsorgsfullt skänkt den ett småkrispigt yttre som panering men ändå inte, finare.
Till detta bröt jag vitvinsregeln och tog ett glas rött med en rund smak och flyktig doft påminnande om körsbär och blyertspenna vilket alltid är fint. Det bästa var såklart sällskapet som var lika härligt som alltid när Husarmarna är inblandade och tjänade som en brasa av vänner i den illvilliga vinterstormen. Tack för en strålande torsdagskväll och det var härligt att inleda en förhoppningsvis lång följetong av närvaranden på den stora buffén!
Skicka en kommentar